Lär dig kinesiska: grammatiken i lektion 9
Datum
Till skillnad från hur vi säger datum på svenska (”den 21 december 2028”) byggs det kinesiska datumet upp från det allmännaste till det mest precisa, i samma ordning som den svenska sifferformen 2028-12-21:
Året uttalas genom att man räknar upp siffrorna före ordet ”år” 年 .
2028 heter alltså 二零二八年 : ”år två, noll, två, åtta”. Man säger inte ”tjugohundratjugoåtta”.
Månaderna bildas genom att man sätter siffran, eller talet för 10, 11 och 12, före ordet ”månad” 月 :
januari: 一月
februari: 二月
mars: 三月
…
oktober: 十月
november: 十一月
december: 十二月
Bara året uttalas siffra för siffra. Lägg den punkten på minnet.
Dagen i månaden bildas genom att man sätter siffran eller talet före ordet ”dag” 日 .
Obs
Ordet 天 , ”himmel, dag”, anger tidsrymd, som i ”tre dagars semester”. Blanda inte ihop det med 日 , som anger datum.
Den första i månaden heter 一日 , den andra 二日 , den trettionde 三十日 .
Den 21 december 2028 skrivs alltså 二零二八年十二月二十一日.
I tal använder man ofta 号 i stället för 日 för dagen i månaden: 一月五号 : den 5 januari.
För att fråga efter datum:
今天几月几日? Vilket datum är det i dag?
你几号回来? Vilken dag kommer du tillbaka?
Tidsadverbialet
I mandarinkinesiska står platsadverbialet före handlingsverbet:
她在中国学中文。 Hon studerar kinesiska i Kina.
Det är en allmän regel i mandarinkinesiskan: adverbialen står före verbet. Man bygger först upp kulisserna och spelar sedan scenen.
En tidpunkt följer alltså samma regel:
我今天打电话。 Jag ringer i dag.
我明天去看他。 I morgon ska jag hälsa på honom.
Och om både plats och tid finns i samma mening, vilken kommer då först? Tiden anses vara mer allmän än rummet och kommer därför först.
我明天在你家打电话。 I morgon ringer jag hemma hos dig.
Lägg märke till att kinesiskan inte har några grammatiska tempus och alltså ingen verbböjning. Det är tidsorden som placerar handlingen i nutid, dåtid eller framtid.
Konstruktionen 什么时候: när?
”När?” heter 什么时候 . Som nästan alla frågeord står det där svarsordet står:
你什么时候回家? När åker du hem?
我明天上午回家。 Jag åker hem i morgon förmiddag.
在 och platsadverbialet
När vi gick igenom verbet ”vara” 是 sa vi att det används mer begränsat än på svenska.
För att säga ”vara någonstans” använder man alltså inte 是 utan 在 :
他在北京。 Han är i Peking.
Motsvarande frågeord är 哪儿 , ”var?”:
她在哪儿? Var är hon?
För att säga att man gör något på en viss plats inleder man platsen med koverbet 在 , före handlingsverbet:
我在中国学中文。 Jag studerar kinesiska i Kina.
Tidsrymd
Tidsrymden är, till skillnad från tidpunkten, inget adverbial. Den är ett verbkomplement, som står efter verbet.
När verbet har ett objekt kan tidsrymden stå på två ställen.
我学汉语两年。 Jag läste kinesiska i två år.
Här bildar 学汉语 en helhet, och tidsrymden gäller hela den.
我学两年汉语。 Jag läste två års kinesiska.
Här står tidsrymden före substantivet, som en mängd. Svenskan gör för övrigt likadant: ”två års kinesiska”.
Båda ordföljderna hörs ofta i Kina. Men bli inte förvånad om en lärobok bara ger dig den andra: många grammatikor skrivna för utlänningar betraktar den första som fel (språkbruket ger dem fel).
Obs
Den här friheten gäller inte alla objekt. När objektet är ett personligt pronomen står tidsrymden alltid efter det. Det tar vi upp senare.
Jämför:
我学汉语两年。 Jag läste kinesiska i två år.
我学汉语两年了。 Jag har läst kinesiska i två år nu.
我学两年汉语了。 Jag har läst kinesiska i två år nu.
Slutpartikeln 了 tillsammans med en tidsrymd ger betydelsen ”sedan … (och fortfarande)”, eftersom den för situationen fram till nuet. Två mycket vanliga uttryck, som du ska lära dig som de är:
你学汉语几年了? Hur många år har du läst kinesiska?
我学汉语三年了。 Jag har läst kinesiska i tre år nu.
I dialogen:
你回去几天? Hur många dagar åker du hem?
我回去半个月。 Jag åker hem i en halv månad.
回去 har inget objekt: tidsrymden följer direkt efter verbet.
En lite svårare mening
你在北京大学读书读几年? Hur många år studerar du vid Pekinguniversitetet?
Varför 读书读?
读书 är en verb-objekt-sammansättning: den förenar verbet 读 ”läsa, studera” och dess objekt 书 ”bok, studier”.
Man skulle kunna sätta tidsrymden efter helheten, enligt mönstret 学汉语两年: 读书几年 skulle förstås. Men språkbruket godtar det inte, eftersom det låter fel i kinesiska öron (varför fungerar det ena men inte det andra? Återigen språkbruket). Dialogen väljer därför en annan, mycket vanlig lösning: man upprepar verbet efter objektet och hänger tidsrymden på det.
Det kan verka klumpigt ur svensk synvinkel. Ändå är det en mycket naturlig vändning på kinesiska, och du kommer att stöta på den ofta.
Det finns till och med en tredje möjlighet, som är typisk för verb-objekt-sammansättningar: att skjuta in tidsrymden mellan verbet och dess objekt, 读几年书. Vi går närmare in på verb-objekt-sammansättningarna i nästa lektion.
Räkneordet 半
半 betyder ”halv, hälft”.
Placerat före klassificeraren betecknar det hälften av det som följer:
半个月 : en halv månad
Placerat efter måttenheten eller klassificeraren lägger det till en halv:
一个半月 : en och en halv månad
八点半 : klockan 8.30
Före eller efter: hela betydelsen hänger på placeringen.
会 som framtidsmarkör
Vi har sett att 会 betyder ”kunna (ha lärt sig)”. Det uttrycker också sannolik framtid, tanken att något kommer att hända. Det är en förutsägbar framtid, som man väntar sig i den normala ordningen.
I dialogen:
你今年会回法国吗? Åker du hem till Frankrike i år?
我今年会回去。 Jag åker hem i år.
他会来吗? Kommer han?
Om man lägger till 的 i slutet av en mening med 会 betonar man vissheten:
他会来的。 Han kommer, det är säkert.
De enkla riktningskomplementen 来 och 去
来 ”komma” anger rörelse mot den som talar, 去 ”gå, åka” anger rörelse bort från den som talar:
他去中国。 Han åker till Kina. (de som talar är inte i Kina)
他来法国。 Han kommer till Frankrike. (de som talar är i Frankrike)
Man kan hänga på 来 och 去 på handlingsverb: de anger då handlingens riktning i förhållande till de som talar och blir enkla riktningskomplement.
我回去。 Jag åker tillbaka dit. (jag rör mig bort)
你回来了! Du är tillbaka! (den som talar är här)
I dialogen:
我今年会回去。 Jag åker hem i år. (Bai Xue rör sig bort från Peking)
你几号回来? Vilken dag kommer du tillbaka? (Gao Xiaoyu är i Peking och väntar på att hon ska komma tillbaka)
För att ange platsen i den här konstruktionen skjuter man in den mellan handlingsverbet och riktningskomplementet:
Exempel:
我回中国去。 Jag åker tillbaka till Kina.
他回我家来。 Han kommer tillbaka hem till mig.
Anmärkning: ”gå hem” heter helt enkelt 回家 :
我下午六点回家。 Jag går hem klockan 18.


