Tecknen i lektion 3

是 shì: vara
Streckordning:

Grafiska komponenter: 日 sol; 𤴓 variant av 正 rak, rätt.
Etymologi: 是 shì består av två delar: upptill komponenten 日 rì, som betyder ”sol” eller ”dag”, och nedtill komponenten 正 (zhèng), som betyder ”rak” eller ”riktig”. I de gamla skrifterna stod 是 ursprungligen för tanken på sanning eller riktighet, vilket utvecklades till att uttrycka att ett tillstånd eller en existens bekräftas.

他 tā: han, honom
Streckordning:

Grafiska komponenter: 亻 människa; 也 huggorm eller vas.
Etymologi: Tecknet 他 tā är ursprungligen ett fonetiskt lån från ett tecken för orm, 它 tā. Senare lade man till människokomponenten 亻 och bildade tecknet 佗. 他 är en variant av det tecknet. Det är den varianten som har bevarats.

她 tā: hon. Uttalas som ”han”, men tecknet är ett annat: den vänstra komponenten är kvinnans.
Streckordning:

Grafiska komponenter: 女 kvinna; 也 huggorm eller vas.
Etymologi: Före 1900-talet fanns det inget särskilt pronomen ”tā” för ”hon”, och tecknet skapades för att markera skillnaden mellan könen i det moderna skriftspråket, genom att människokomponenten 亻 ersattes med kvinnans komponent 女 i den vänstra delen av tecknet för ”han” 他 tā.

的 de: bestämningspartikel (se grammatiken)
Streckordning:

Grafiska komponenter: 白 vit; 勺 sked.
Etymologi: 的 består av 白 (vit) till vänster och 勺 (sked) till höger. Tillsammans uttryckte de ursprungligen ett klart ljus, som hjälper människor att urskilja och uppfatta tingen omkring sig. I utvidgad betydelse kom det att beteckna mitten av en måltavla. Det förekommer fortfarande med den betydelsen i vissa ord, och uttalas då dì.

叫 jiào: heta
Streckordning:

Grafiska komponenter: 口 mun; 丩 två sammanbundna snören.
Etymologi: 叫 jiào är ett tecken som består av munnen 口, som står för ljud eller handlingen att tala, och den fonetiska delen 丩 (jiū), som ger en ledtråd till uttalet. 丩 jiū föreställde ursprungligen två sammanbundna snören.

什 shén: har ingen betydelse ensamt. 什么 shénme: vad?

Streckordning:

Grafiska komponenter: 亻 man/människa; 十 tio.
Etymologi: 什 shén eller shí är ett tecken som består av en radikal och en fonetisk del. Det bildas av människans radikal 亻 (variant av 人, ”människa”) till vänster och den fonetiska delen 十 (shí, ”tio”) till höger. Ursprungligen betecknade 什 en grupp på tio soldater.

么 me: har ingen betydelse ensamt. 什么 shénme: vad?

Streckordning:

Grafiska komponenter: 厶 det privata.
Etymologi: 么 me eller ma är ett förenklat tecken som främst används i frågeord som 什么 (”shénme”, ”vad” eller ”vilken”). Det är en förenkling av det traditionella tecknet 麼. Det tecknet består av det fonetiska elementet 麻 má, hampan, och av 幺 yāo ”en mycket tunn tråd”. Tecknet 麼 betydde ursprungligen ”tunn, fin”. I dag används tecknet 么 framför allt i frågeuttryck och i vardagliga ord.

谁 shéi: vem?

Streckordning:

Grafiska komponenter: 讠 tal; 隹 fågel med kort stjärt.
Etymologi: 谁 shéi (eller shuí) är den förenklade formen av 誰. Det består av talets radikal 讠 (förenkling av 言, som betyder ”tal” eller ”språk”), som anger ett samband med kommunikation eller frågor, och den fonetiska delen 隹 zhuī, som föreställer en fågel med kort stjärt och här fungerar som fonetisk komponent.

老 lǎo: vara gammal, gammal

Streckordning:

Grafiska komponenter: 耂 huvudbonad; 匕 sked.
Etymologi: 老 lǎo är ett piktogram som föreställer en gammal människa med långt hår som går framåtböjd med en käpp.

师 shī: (mästare), används inte ensamt. Ordet ”mästare” heter 师父 shīfu

Streckordning:

Grafiska komponenter: 刂 kniv (lodrät variant av 刀); 一 ett; 巾 tyg, halsduk, turban.
Etymologi: 师 shī är ett ideogram. Det är en förenkling av 師, som består av två element: till vänster komponenten 𠂤, som föreställer en liten kulle, och till höger 帀 zā, som betydde ”omringa”. Det ursprungliga tecknet betecknade en grupp soldater som patrullerade runt lägret. I utvidgad betydelse blev 师 en benämning på en mästare eller en lärare, en auktoritet inom ett visst område.

同 tóng: lik, likadan

Streckordning:

Grafiska komponenter: 冂 uppochnedvänd låda; 一 ett; 口 mun.
Etymologi: 同 tóng är ett ideogram. Det består av två element: upptill komponenten 凡 fán ”alla, tillsammans” och inuti tecknet 口 kǒu, som betyder ”mun” eller ”öppning”. Tillsammans väcker de tanken på flera personer som förenas av en och samma röst. I utvidgad betydelse har 同 kommit att betyda ”tillsammans”, ”identisk” eller ”likadan”.

学 xué: lära sig
Streckordning:

Grafiska komponenter: ⺍ liten; 冖 tak; 子 barn.
Etymologi: 学 xué är ett ideogram. Det traditionella tecknet 學 ger en nyckel till hur det är uppbyggt. Det består av två händer 臼 som omger räknestickor 爻, av taket 冖 mì och av barnet 子 zǐ. Tillsammans väcker tecknet bilden av barn under ett tak, alltså tanken på en plats som är avsedd för studier och inlärning. Den förenklade formen 学 behåller denna symbolik men har ett förenklat tak och saknar vissa streck.

请 qǐng: bjuda in, var snäll och …
Streckordning:

Grafiska komponenter: 讠 tal; 青 qīng blågrön.
Etymologi: 请 qǐng är ett fonosemantiskt tecken. Det består av komponenten 讠 tal, som ger idén om en inbjudan, och den fonetiska komponenten 青 qīng (blågrön).

问 wèn: fråga (verb och substantiv)

Streckordning:

Grafiska komponenter: 门 dörr; 口 mun.
Etymologi: 问 wèn (förenklad form av 問) består av 门 mén (dörr) och 口 kǒu (mun). Ursprungligen föreställde det handlingen att ställa frågor vid ingången till ett hus. I utvidgad betydelse fick det betydelserna ”fråga ut”, ”fråga”.

名 míng: (förnamn)

Streckordning:

Grafiska komponenter: 夕 skymning; 口 mun.
Etymologi: 名 míng består av två delar: munnens komponent 口 nedtill, som förknippas med språket eller handlingen att tala, och den övre delen 夕, som föreställde månen eller natten och i dag betecknar skymningen. I det gamla Kina gav man ofta namn vid ceremonier i skymningen, därav kopplingen till natten. Tecknet symboliserar alltså tanken på att ge någon ett namn i ett formellt eller rituellt sammanhang.

字 zì: skrivtecken
Streckordning:

Grafiska komponenter: 宀 tak; 子 barn.
Etymologi: 字 zì består av två element: taket 宀 upptill, som föreställer ett skydd eller ett hus, och den fonetiska komponenten 子 zǐ, som betyder ”barn”. I den gamla kinesiska kulturen lärde sig barnen traditionellt att skriva hemma. 字 väcker alltså tanken på ett skrivet tecken, kopplat till undervisningen av barn under ett tak.

明 míng: (ljus, klarhet, namnet på Mingdynastin, 1368–1644)

Streckordning:

Grafiska komponenter: 日 sol; 月 måne.
Etymologi: 明 míng är ett ideogram. Det består av två element: 日 rì, som betyder ”sol”, till vänster och 月 yuè, som betyder ”måne”, till höger. Kombinationen av sol och måne symboliserar tanken på klarhet och ljus, eftersom solen lyser om dagen och månen om natten. 明 står alltså för ljus, kunskap och i utvidgad betydelse för förståelse eller skarpsinne.

月 yuè: månad / (måne)
Streckordning:

Komponent: 月 är en komponent med betydelsen ”måne”.
Etymologi: 月 yuè är ett ursprungligt piktogram som föreställer en månskära. Tecknet symboliserar både själva månen och begreppet månad, som hänger ihop med månens cykel.